2 år….

Det har gått ganska precis 2 år sedan jag började blogga

sedan Helena och Gunilla kom in på mitt jobb med en blombukett och meddelade mig att jag var vinnaren i deras utlottning. 2 år. Herregud, vart har dessa år tagit vägen?? Det beslutet av dem, att låta mig få chansen att vända mitt leverne och liv till det bättre, är jag evigt tacksam för! Jag hade aldrig kunnat vända skutan på egen hand, och det är jag fast övertygad om. Camilla har varit ett fantastiskt stort stöd för mig, med sitt glada och varma sätt. Hon har sett mig och mina behov precis som jag behövt dem. Hon har passat mig perfekt! Hon har fått mig att känna träningsvärk på de mest förvånande ställen och faktiskt ta i så att jag (nästan) svimmat*L* Bokstavligt talat…..

Jag är evigt tacksam att ha fått möjligheten att lära känna de fantastiska, inspirerande och entusiasmerande människor som jobbar på Womens Wellness gym i Uppsala. Alla härliga tjejer som svettas, skrattar och sliter tillsammans. Underbart!

Om ni tycker att det låter som ett avsked, så har ni  delvis rätt…. jag har tagit beslutet att lägga bloggen på is tillsvidare. Som jag sade till Fia och Helene när vi hade möte om bloggens varande eller icke varande, så ser mitt liv ganska lika ut vecka ut och vecka in och jag tror att det kanske är lite långtråkigt för er att läsa ungefär samma saker hela tiden. Därför har vi beslutat att pausa bloggandet för en tid för att eventuellt i framtiden kunna ta upp den om det skulle vara så att mitt liv/leverne ändras på endera sättet. Det skulle kunna vara att jag helt plötsligt skulle få för mig att delta i någon form av lopp som ”Tjurruset” (Då har för övrig Fia och Helene lovat att vara på plats och filma mig*L*) ”Tjejvättern” eller ”Ultravasan” He he he…skulle inte tro på den sista*L* Då skulle jag få gå i pension efter att ha (försökt) springa 9 mil….. Nej, det finns andra tävlingar/lopp som lockar mer än att springa i 9 mil…….

Jag hade tänkt lägga in några bilder som summerar mina två år på Womens Wellness, men jag visste inte vilken bild jag skulle välja, så jag slänger in ett gäng bilder här som jag tycker summerar dessa två år ganska bra!

Jag kommer naturligtvis att fortsätta träna…..så vi kommer att ses på gymmen!

Tack så länge för den här tiden och på återseende irl! (irl – in real life)*L*

20140104_08324720140130_19182020140225_20084920140813_09135720140813_09145820140820_08401120140130_20154220140329_16415020140906_082824PhotoGrid_1411935414763PhotoGrid_1411935700189PhotoGrid_1400613677916

Sista potatisen…

20150731_170631

Amandine

heter den här godingen! Jösses vad med potatis det blev i år! Bara potatisen på bilden hittade jag under en (1) planta!! Jag har två stycken pallkragar med potatis, samt en odlingspåse som jag har på altanen (inglasad) innan det blir tillräckligt varmt ute för att sätta… och vi har ätit potatis fram till nu. I helgen tog jag upp de sista fyra stannen (heter det så??) och kunde glatt konstatera att det blev 4 kilo?! potatis under dessa. Inte nog med att det har räckt länge, i början när jag drog upp plantorna insåg jag att det hängde massor av små pärlor som var på gång att växa till sig, så jag gjorde som min kloka svärmor sade; jag satte ner plantan i jorden igen och gissa vad? -Det fortsatte växa!! Jag har även plockat av potatisen genom att gräva runt plantorna och plocka de jag kom åt, så jag måste bara säga att det har varit ett guld-år när det gäller växtligheten, både i trädgården och i skogen! Jag ser med spänning fram emot hösten och dess förhoppningsvis stora leverans av trattkantareller*L*

 

20150728_214831

Träna på mindfulness…

Gör jag genom att måla. Detta är ett exempel på en teckning ur ritboken ”Mandala” som är en av (jag tror) fyra olika ritböcker för vuxna. Dessa är framtagna för att man ska träna sig på att vara i nuet, och jag kan lova att det behövs koncentration… Mönstren är ganska små och snirkliga och det krävs fokus för att pricka innanför linjerna. Ganska mysigt är det när Emil och jag sitter tillsammans vid bordet och ritar. Han får låna mina pennor, men har lärt sig att mamma är rädd om pennorna*L* Jag köpte smala filtpennor i ett etui samtidigt som jag köpte boken (de hade naturligtvis placerat pennorna bredvid böckerna…smart!) och jag har nogsamt talat om för honom att det är mammas pennor och att han får vara försiktig*L* Han har hittills gjort som jag bett honom. Vi har otroligt mysiga samtal när vi sitter och ritar. Tanken är att man ska fokusera på boken samtidigt som man fokuserar på andningen för att gå ner i varv och vara i nuet. Rekommenderas varmt! Som bonus har det blivit så att jag målar mig genom mitt ät-sug på kvällarna! Jag har liksom inte tid att gå och hämta något att äta…. jag vill bara måla nästa ruta/mönster, och nästa, och nästa, och nästa…*L* Skaplig bonus!

 

20150827_220622

 

Här är ytterligare exempel på min kvällshobby*L*

 

Träningen då…

Jo, tack, jag har idag varit och kört ett styrkepass på lunchen och det började jag med att gå på löpbandet i 10 minuter. Jag började på 6.0 km/h och 2% lutning. Ökade successivt upp till 10% lutning och hastighet 6.5 km/h. Sedan gjorde jag ett pass med fokus på rygg, axlar, triceps och mage i olika variationer. Jag kommer att känna av det ordentligt imorgon (och antagligen i övermorgon…) Härligt!!

På återseende!

Vardag igen!

20140326_095316

Då så…. ordningen återställd igen!

Kan jag äntligen få tillbaka mina bra vanor nu när sommaren (semestern) är över?!? Kommer de som ett brev på posten, tror ni? Jag gissar att jag inte är ensam om att ta ut svängarna lite extra på semestern och i år har det verkligen varit en vid kurva! Vilket har gjort att några av dessa kurvor har fastnat på min mage och gjort mig lite mer kurvig…*L*:/Såja, Anna, sluta med ordvitsarna nu…. Nja, det har kanske inte hänt så mycket, men nog känner jag att det stramar lite mer i mellanregionen än vad det gjorde innan semestern…. Så, vardagen är faktiskt välkommen så att saker och ting kan återgå till det normala. Hos människor med stålvilja och karaktär kanske sommaren har  pågått  som vanligt, men för mig har det varit lite av en kamp att få till kost och träning. Träningen har blivit lidande, mer än vad jag hade tänkt mig, men nu är dessa veckor borta och det är dags att ta tag i tillvaron igen.

 

PT-träff….

Var det dags för idag. Det var med en liten klump i magen som jag åkte för att träffa Camilla i dag…. inte för att träffa henne som person, hon är toppen, men för att jag i min lite konstiga hjärna tänkte att dessa fem veckor semester hade gjort att jag tappat allt vad kondition och styrka heter och att jag skulle få stå i skamvrån…..*L* Nåja, kanske inte så allvarligt, men jag började vår träff med att tala om allt jag gjort i sommar vad beträffar ätandet och vad jag inte gjort vad beträffar tränandet……. när jag gjort det sade Camilla, som den förnuftiga och kloka människa hon är; ” Du är långt ifrån ensam och antagligen behövde du få en ordentlig ledighet”. Tack! Ett ton lyftes från mina axlar och jag kände mig mycket lättad.

Sedan var det dags att ta reda på hur det såg ut i verkligheten med kondisen och styrkan….. Jag fick börja cykla för att värma upp. (jag har en självspricka under foten som gör att jag har lite svårt att springa just nu) Efter det var det dags för rodd…… Jag skulle komma 1000m på under 4 minuter och 30 sekunder. Jag gjorde det på 4 min och 20 sek. Exakt samma tid och motstånd (mellan 7 och 8) som jag gjorde innan semestern. Sedan blev det diverse styrkeövningar för ryggen i kinesen…. jag gillar den maskinen för att allt känns väldigt kontrollerat. JAg känner i skrivande stund att jag har en begynnande träningsvärk i axlar, rygg och mage….. Härligt!!! Jag fick rådet at Camilla att försöka hitta någon form av lopp att ha som motivation till att träna. Jag drivs av att ha ett fysiskt mål framför mig och hon föreslog tjejvättern i juni…. Jag har aldrig ens tänkt att jag ska delta i ett cykellopp, men jag kanske ska tänka om??! Camilla sade något klokt även angående det och det var att om man är lite tyngre i kroppen (vilket jag är) så blir det så hög impact på muskler och leder när man springer. När man cyklar å andra sidan, få musklerna jobba, men man slipper belastningen….. det ligger något i det…. Ska funder vidare på det*L*

 

Jag har massor med bilder i mobilen, men det krånglar när jag ska föra över dem i datorn ( min sambo har installerat ett nytt program som jag inte begriper) och han sover redan, så nya bilder får ni i senare inlägg*L*

Nu ser jag fram emot mitt lunchpass på fredag och jag tror att det lutar åt cykeln… och något av de förinställda programmen!

 

På återseende!

Nuså!

Blåsippan ute i backarna står…

mobilfoton våren -15 136

Japp… i backen bakom vårat hus, finns dessa små skönheter. Med betoning på små. Än så länge. Snart är backen alldeles blå och det är sååå skönt!

Vad som också är skönt, är att jag har tränat tre gånger den här veckan, och det har känts helt ok! Visst, lite mindre krut än innan alla sjukdomar, men vad är väl att vänta? Jag är i alla fall väldigt nöjd med mina tre gånger*L* I Onsdags hade jag ett PT-pass med Camilla och jag hade innan uttryckt ett önskemål om att få ett pass med core-övningar. Jag tycker att det är svårt att komma åt de inre magmusklerna och de övriga musklerna som finns in mot ryggraden, så att säga. Dessa muskler har jag tränat ganska lite. Jag har mer fokuserat på de muskelgrupperna som ligger  i ytan, så att säga….. Nu tänker jag fokusera inåt…..

Bollen plockades fram och övningarna satte igång. Lite fjantigt känns det direkt när man börjar, för hur svårt kan det vara?? Jättesvårt, kan jag meddela er som inte provat. Jag fick bland annat stå på bouzo- bollen (vet inte om det stavas så, men det är i alla fall halvbollen som finns..). Att stå på den var i sig inget stort problem, men att blunda samtidigt var ett jätteproblem! Balansen bara försvann. Jag fick stå på halv-bollen både när den låg med plattan neråt och tvärtom, uppåt. I båda dessa positioner fick jag göra benböj med en träpinne liggandes på armarna för att dessa skulle vara i samma position hela tiden. Inte heller helt lätt. Fortsättningsvis blev det flera olika övningar med denna fantastiskt underskattade boll. Bara att hålla den i mellan händerna med raka armar framför kroppen, samtidigt som du pressar ihop händerna mot varandra (liksom klämmer ihop bollen) och samtidigt för bollen på raka armar över huvudet och så långt bak du kan, för att sedan gå tillbaka till framför kroppen och böja dig fram så bollen nuddar golvet. Alltid med konstant ihoppressande händer och raka armar. PUST!!! Asjobbigt! En till övning jag fick göra var att ställa mig i armhävningsposition med smalbenen på bollen och sedan rulla in bollen under kroppen, sedan rulla ut igen. Eller övningen när jag fick stå i plankanposition med armbågarna på bollen och Camilla samtidigt sparkade på bollen för att, citat ”-Det ska bli extra jobbigt…” Som om det inte är jobbigt nog ändå???*L* Hursomhelst var alla övningar roliga och träningsvärken lät inte vänta på sig….. det var liksom som att hela mage/rygg/bål hade ett grovt spännband på sig de närmaste dagarna… det kändes ömt, men stadigt. Svårt att beskriva, men det kändes verkligen att det tog längre in i kroppen än vad andra övningar har gjort.

På fredagen blev det en dejt med Varion och det gick också helt ok…. inte några resultat jag tänker skriva om här, utan målet var att köra på så mycket jag orkade i 30 minuter och se vart det leder. Det ledde till att jag kände mig nöjd med min prestation och det är det som räknas! Maten har också fungerat bra den senaste veckan och som jag tidigare skrivit vid ett flertal tillfällen, fungerar det ju betydligt bättre med kosten när jag kan träna. Hand i handske, kan man säga.

 

The big 40!

Nu är det så dags för mig att kliva av 30-talet och kliva in i 40-talet. Herregud…..när hände det??? Jag som inte känner mig en dag äldre än 28…eller 29….nåja, 32. Vad som också är anmärkningsvärt är att jag jobbat som frisör i halva mitt liv. Jag firar 20 år som frisör i vår. Hejja mig! Och det fantastiska är att jag fortfarande älskar mitt jobb! Jag vill aldrig göra något annat! I halva mitt liv har jag jobbat med mitt drömyrke. Häftigt!

Jag hade ju ett mål till jag skulle fylla år. Jag har fortfarande målet i sikte, men kommer inte att hinna få till det innan helgen, så det blir lite skjutet på framtiden, men det känns helt ok. I vanliga fall hade jag varit besviken på mig själv att jag inte klarade målet som jag satt upp inom utsatt tid, men eftersom jag tränar hela tiden på att byta tankemönster, så väljer jag här att tänka att det spelar faktiskt ingen roll att jag skjuter målet på framtiden. Det viktiga är att jag gör så gott jag kan!

Nu hoppas jag att veckan kan bjuda på ett par pass, eftersom att lördagen kommer att gå i festligt tecken. Party on!

 

På återseende!

Hejsan Varion!

20150130_132913

Februari!

Jädrar, vad fort Januari gick förbi! Nu är det redan februari, eller som den kallas i förskolebarnsfamiljer; vabruari…. Jag håller tummarna för att vi klarar oss! Hursomhelst, senaste veckan gick riktigt bra när det gäller träningen och hyfsat när det gäller maten. Jag kom i väg tre gånger senaste veckan och jag satsar på att klara det den här veckan också!

Konditionen…

Har jag tappat lite på, men att ändå komma upp i 540 förbrända kalorier på 30 minuter är trots allt ganska bra, tycker jag! Som belöning för detta, slängde jag in några styrkeövningar också; benböj med skivstång på ryggen, tror det satt 30 kilo på den, så lite öm i musklerna har jag varit*L*, tricepspress, stående med ryggen emot ”maskinen” och hållandes i det lilla korta repet med knutor i ändarna. Därifrån utgick jag från sträckta armar uppåt – böj ner armarna bakom huvudet – dra upp och fram armarna framför huvudet…., lite virrigt förklarat, men ni kanske får en ide om hur det går till. Sedan följde ryggresning i ställningen, hållandes en 4 kg boll i armarna när jag ”rullade upp” och situps med bollen skiftandes från sida till sida medan jag ”cyklade” med benen. Så jäkla skönt att få igång kroppen igen!

Jag gillar ju att träna ben och i fredags var det en tjej; Emma, som gjorde ett, som jag tyckte det såg ut, väldigt bra/roligt benpass (det jag hann se mellan flåsningarna på löparbandet). En övning såg ut att gå ut på att hoppa jämfota upp på stepbrädan och direkt gå ner i en djup benböj för att sedan hoppa baklänges ner igen och fortsätta direkt till benböjen samt avsluta med ett upphopp. Den ska jag prova! Jag måste bara komma ihåg knäskydd, hjälm och kudde att fästa på rumpan först……*L*  Jag kanske kan börja med den lägsta nivån på brädan?! Eller, vad tusan; All in, vettja! Jag minns i och för sig, ett mördarbenpass med liknande rörelse jag fick av Camilla för ett par månader sedan….det gjorde så ont i benen att jag inte kunde gå ordentligt på en vecka…jag skämtar inte, det tog en vecka innan det kändes het ok igen.

 

5:2

Jag har besinnat mig. Jag höll på att dras med av en vikthetsare på jobbet som ska leva efter 5:2 dieten i några veckor innan en Thailandsresa. Jag höll verkligen på att vika efter. Skäms, Anna, skäms! Jag har min plan och det är gott nog. Jag har jobbat stenhårt för att försöka jobba bort vågen ur mitt liv och faktiskt kunna känna mig nöjd med vad jag åstadkommit i frågan om att hitta träningen igen och få in den i mitt liv istället för att sätta mina framgångar till vad jag tappat på vågen. Jag har verkligen fått jobbat och mina sviktande tankar den senaste tiden har återigen bevisat att man aldrig blir ”klar” med sina tankar, utan att det krävs en ständig påminnelse. Ständig. Jag är nästan lite skadad över hur enkelt det (nästan) var att hänga på  på en diet. För det är en diet. Den fungerar så länge man håller sig till endast den, men inte om man avviker, vilket jag kan lova att jag skulle göra. Dieter fungerar som en kick inför ett speciellt tillfälle, men inte som ett livslångt varaktigt ätmönster. Enligt mig. (Vad vet jag…..jag har ju bara provat allt och misslyckats*L*). Nej, vanlig mat och motion. Thats the shit!

På återseende!