Sista potatisen…

20150731_170631

Amandine

heter den här godingen! Jösses vad med potatis det blev i år! Bara potatisen på bilden hittade jag under en (1) planta!! Jag har två stycken pallkragar med potatis, samt en odlingspåse som jag har på altanen (inglasad) innan det blir tillräckligt varmt ute för att sätta… och vi har ätit potatis fram till nu. I helgen tog jag upp de sista fyra stannen (heter det så??) och kunde glatt konstatera att det blev 4 kilo?! potatis under dessa. Inte nog med att det har räckt länge, i början när jag drog upp plantorna insåg jag att det hängde massor av små pärlor som var på gång att växa till sig, så jag gjorde som min kloka svärmor sade; jag satte ner plantan i jorden igen och gissa vad? -Det fortsatte växa!! Jag har även plockat av potatisen genom att gräva runt plantorna och plocka de jag kom åt, så jag måste bara säga att det har varit ett guld-år när det gäller växtligheten, både i trädgården och i skogen! Jag ser med spänning fram emot hösten och dess förhoppningsvis stora leverans av trattkantareller*L*

 

20150728_214831

Träna på mindfulness…

Gör jag genom att måla. Detta är ett exempel på en teckning ur ritboken ”Mandala” som är en av (jag tror) fyra olika ritböcker för vuxna. Dessa är framtagna för att man ska träna sig på att vara i nuet, och jag kan lova att det behövs koncentration… Mönstren är ganska små och snirkliga och det krävs fokus för att pricka innanför linjerna. Ganska mysigt är det när Emil och jag sitter tillsammans vid bordet och ritar. Han får låna mina pennor, men har lärt sig att mamma är rädd om pennorna*L* Jag köpte smala filtpennor i ett etui samtidigt som jag köpte boken (de hade naturligtvis placerat pennorna bredvid böckerna…smart!) och jag har nogsamt talat om för honom att det är mammas pennor och att han får vara försiktig*L* Han har hittills gjort som jag bett honom. Vi har otroligt mysiga samtal när vi sitter och ritar. Tanken är att man ska fokusera på boken samtidigt som man fokuserar på andningen för att gå ner i varv och vara i nuet. Rekommenderas varmt! Som bonus har det blivit så att jag målar mig genom mitt ät-sug på kvällarna! Jag har liksom inte tid att gå och hämta något att äta…. jag vill bara måla nästa ruta/mönster, och nästa, och nästa, och nästa…*L* Skaplig bonus!

 

20150827_220622

 

Här är ytterligare exempel på min kvällshobby*L*

 

Träningen då…

Jo, tack, jag har idag varit och kört ett styrkepass på lunchen och det började jag med att gå på löpbandet i 10 minuter. Jag började på 6.0 km/h och 2% lutning. Ökade successivt upp till 10% lutning och hastighet 6.5 km/h. Sedan gjorde jag ett pass med fokus på rygg, axlar, triceps och mage i olika variationer. Jag kommer att känna av det ordentligt imorgon (och antagligen i övermorgon…) Härligt!!

På återseende!

Funderar på ett nytt träningsmål!

20140827_091107

Jag kan inte låta bli att undra….

hur jag skulle se ut med något mindre vaddering, så att säga…. *L* Jag känner ju att det finns muskler under det mjuka som är närmast under huden…… På vissa bilder kan man även förnimma (tycker jag) att det faktiskt finns viss muskulatur framarbetad. Det skulle vara lite kul om man kunde ”smälta bort” lite vaddering, låt säga över en natt?!? Nåja, drömma får man*L* Eller drömma….vad säger jag? Det kan ju såklart bli verklighet om jag bara kunde köpa mig lite karaktär…. Någon som vet vart man kan införskaffa sig detta?? Tillsvidare kämpar jag vidare på gymmet och i måndags var det meningen att köra ett pass. Det blev inte så. Lilleman i familjen har återgått till förskolan och som ett brev på posten, kommer även diverse baciller på besök. Inte på honom dock, han var vänlig nog att förpassa dem direkt vidare till sin mor, som har kill i halsen och hostar sedan i söndags…. det tog exakt 3 dagar innan basiluskerna hann hem till oss*L*  Träningsväskan fick dock följa med till jobbet i måndags, utifall att det skulle ske en helomvändning och bacillen skulle flytta ut innan lunch….det blev inte så….Nu är jag inte jättesjuk, och jag vill inte bli det heller, så träningen får lysa med sin frånvaro ett par dagar…. Träningsväskan står dock kvar på jobbet om utifall att….. Planen är att lunchpasset på fredag ska genomföras och detta på min gamle trotjänare, crosstrainern Varion. Jag testkörde den en liten stund förra veckan och den var lika jobbig som vanligt*L*

 

Camilla tycker att

det vore en bra idé för mig att anmäla mig till någon form av lopp framöver. För att ha ett nytt träningsmål. Hon har säkert rätt. Jag har dock inte förankrat denna idé i hjärnan ännu….. Hon föreslog Tjejvättern. Jag har inte cyklat (förutom på cyklarna på gymmet) på fler år. Jag ska absolut tänka på detta och överväga skavsår i rumpan, men jag lovar inget! Jag funderade lite på vad jag själv skulle vilja vara med på (om jag nu skulle anmäla mig till något) och det jag kom fram till var ”tjurruset” och ”läderloppet”. Det sistnämnda går av stapeln första helgen i juni i Tärnsjö, och är en lagtävling där man tävlar två och två. Det startar med dryga 2 mil på cykel i terräng (skog och grusväg), paddling av kanot 4 km och 1.2 mil löpning…. Låt säga att jag hittar någon som vill utföra detta med mig, så kommer det ändå inte att ske förrän om 1½ år (gissningsvis). Jag tror inte att jag skulle hinna träna upp mig till så bra form för att kunna genomföra detta i juni, men man vet ju aldrig*L* Någon måste ju komma sist också*L*

 

Ett tips från mig;

som inte har något som helst med träning att gör, utan mer med frukt. Vi har alltid frukt hemma, då både jag och vår son är förtjusta i det. Vad jag inte är särskilt förtjust i denna årstid, är bananflugor. Jädra otyg!! MEN! Nu har jag testat och kommit fram till att det bästa för att få bort dessa småkryp är; Häll lite äppelcidervinäger i ett glas (jag tog ett snapsglas). Spänn över plastfolie och stick små hål med en tandpetare i folien. Funkar fantastiskt bra! Mycket bättre än ättika/honung/diskmedel- varianten. Testa får ni se!

Som sagt, jag hoppas att hals och hostbasillen flyttat till på fredag så jag kan ta meg iväg på lunchpasset. I så fall ses vi där!

 

På återseende!

Semester!!

20140524_150555

Oh my god, vad jag har längtat

efter att få sitta vid poolen och läsa! Och att ha ork, tid och lust att ta tag i vårt hem….. för det behövs verkligen! ) Idag (måndag) kom jag äntligen iväg till gymmet en sväng. Hela förra vecka var jag förkyld, med halsont som kom och gick, så det blev ingen träning då, men idag kom jag äntligen iväg! Det blev löparbandet igen och olika intervallprogram. Jag hade tänkt promenera i rask takt enbart, men som vanligt när man bestämt sig för att ”ta det lite lugnare” så kan man inte det. Det är som att en extra växel sätter in när man tar på sig träningskläderna och vistas i lokalen. Det är helt enkelt väldigt svårt att växla ner med vilja.

 

Tips;

Jag ska härmed dela med mig av ett fantastiskt tips, så här i kjoltider! Som en del av er kanske känner igen, så kan det när man använder kjol, bli nästan som brännsår på insidan av låren. Gissningsvis pga att de gnider mot varandra och skapar friktion, vilket i sin tur ger värmeutslag som svider och gör ganska ont.(Till er som ev har ett glapp mellan låren så de inte gnider mot varandra när ni går; grattis) Här kommer det revolutionerande; För att slippa värmeutslag/brännsår, gnid in låren med deo-stick! Alltså det ”torra” sticket…inte den blöta rollern…. Det fungerar klockrent!! Jag har provat i några dagar nu och det har verkligen fungerat perfekt! Jag hade kjol på mig idag, och inte förrän jag satt i bilen efter några timmar på stan, tänkte jag på att det faktiskt inte kändes något brännaktigt*L* Hallelujah!! Nu finns det säker fler av er därute som redan visste om detta, men för er som är lika novisa som jag…räddningen har kommit! (en bonus är att man luktar gott lite överallt utifall något mot förmodan skulle hända….nu tänker jag brutet ben eller cykelvurpa eller liknande, såklart*L*)

 

Äntligen har det blivit riktigt bra fart i jordgubbslandet också, så där hänger Emil och jag varje dag och frossar! Maten i övrigt är ungefär som vanligt….ingen superork att äta toksunt, utan mer fokus på allmänt välmående och så kommer det antagligen att fortsätta under sommaren och sedan får vi se hur det känns när vardagen tar vid igen i mitten på augusti!

Om några dagar åker vi på semester till Estland, långt bort från ära och redlighet (läs mobil/internetuppkoppling), så det här är det sista inlägget inom de kommande veckorna, så jag önskar er härmed en trevlig sommar!

Jag blev av med mina eksem!

Ofta hör man om personer som gör omläggningar i sin livsstil på olika vis och får bra resultat. Idag vill jag dela med mig av en av mina kollegor, Gunillas, historia om hur hon la om sin kost och fick riktigt bra resultat bland annat på sina ihållande eksem. /Malin

Gunilla skriver så här;

Äntligen har värmen kommit, det bästa av allt är att jag nu kan ta på mig linnen och shorts utan att skämmas för mina livslånga, saviga och kliande eksem!  Dessutom behöver jag inte heller smörja på massor av kortison som inte heller är så bra vid solljus. 🙂

Jag kan berätta att jag har provat det mesta, jag har varit hos specialister i hela mitt liv (är 56år idag). Jag har fått olika kostråd, kortisonsalvor, fastaperioder. Som liten fick jag även ligga i kalibad (det är en lila vätska som är uttorkande, antibakteriell samt klådstillande), därefter fick jag kroppen inlindad i bandage- blev jag symtomfri? Svar nej.

Gluten- och mjölkprotein

Detta år, den 16 februari närmare bestämt, testade jag att ta bort allt gluten i min kost. Efter bara några veckor kände jag att kliandet klingade av en del, och efter det har det successivt blivit bättre och bättre.

Den 11 maj tog jag även bort allt mjölkprotein och DÅ hände det saker! Huden blev fetare, min torra hud var som bortblåst! Jag behöver inte längre smörja ihjäl mig med otaliga krämer för att hålla huden mjuk!

Nu vet jag inte om det är både gluten och mjölk, eller bara det ena eller det andra, men nu när jag har kommit in i rutinen att äta på detta sätt så känner jag att jag inte vill testa att lägga till något av dem, inte ännu i alla fall.

 

Jag trodde att det skulle vara omöjligt att inte få äta bröd och pasta, och inte heller Bregott (som ju är så himla gott), men icke! Jag är hellre fri från kliande, saviga och blödande eksem som till och med gjorde att jag fick byta lakanen ofta!

Här kommer en för- och efterbild på min vad:

 

förebild vaden efter bild vaden

Före                                                                       Efter

 

Jag vill dela med mig till alla där ute som kanske har liknande problem, det har inte alls varit jobbigt eller svårt! Mitt tips på vägen är att tänka att förändringen av kosten kanske inte är för evigt, utan starta med en testperiod. Om du sedan känner att du mår mycket bättre så kommer det inte vara jobbigt längre, då är det värt det! Dessutom kommer du att ha fått en ny receptbank att använda dig av, och kosten kommer att bli en del av din vardag successivt. Vi är ju rutinmänniskor som oftast vill göra det enkelt för oss 😉

Jag har lärt mig av bra recept, jag googlar så fort jag är osäker och hittar alltid underbara tips, jag har nu även lärt mig vad jag ska handla utan att det är så omständigt som det var i början (t.o.m. min man har nu lärt sig vilka hyllor han ska titta i :-). Jag känner mig så otroligt mycket finare i huden, dock är inte allt helt borta ännu, men den som lever får se!

 

Här kommer ett tips på ett recept som jag gillar, jag gjorde denna underbara gluten- och mjölkfria tårtan till midsommar och gästerna tyckte att den var spännande och mumsig, icke att förglömma att vi ju äter med våra ögon också!

midsommartårta

Receptet fick jag från bloggen Nillas Kitchen, du hittar receptet här.

 

 

LYCKA TILL DÄRUTE!

kram från Gunilla

 

 

Ta ditt ansvar

LCHF-till-barn

 

Frukostarna under min barndom bestod oftast av varm choklad och rostmackor med marmelad. Alternativt fil med sylt och kalaspuffar. Med andra ord noll protein, noll fett, massvis med socker och supersnabba kolhydrater. Att jag ens höll mig mätt.

Mina föräldrar är inga onda människor som på något sätt ville straffa mig utan snarare ge mig sånt jag tyckte om. Sanningen var att vi visste nog inte så mycket bättre. Det var fettet som var farligt, det var fettet vi skulle undvika. Vi visste att man fick håll i tänderna av för mycket socker men så mycket mer fokus på socker än så var det inte.

Någonstans i utvecklingen till att bli en egen självständig person fick jag ett hälsointresse och som tur är ser mina frukostar betydligt bättre ut i dag. Däremot så skulle jag inte rekommendera frukostarna som mina syskon äter eller deras kostvanor överhuvudtaget för den delen.

Jag har aldrig varit superintresserad av att laga mat, inte mina föräldrar heller. Ingen av oss lever på snabbmat och halvfabrikat men maten har inte varit vårt huvudsakliga intresse.

Min sambo däremot älskar matlagning, har ett intresse i att testa nya recept och upptäcka nya smaker. Hans föräldrar brinner för matlagningen och maten är deras stora passion.

Det har verkligen slagit mig vilket ansvar man har som föräldrar att sina barn växer upp med bra hälsovanor. Barn gör som du gör, inte som du säger. Du kan aldrig påverka barnen till 100 %, jag antar att alla för eller senare går sin egen väg och gör sina egna val men jag är övertygad om att många rutiner och vanor från uppväxten följer med oss omedvetet även under vår vuxna tid.

Jag har fortfarande svårt för broccoli. Jag hade en dagmamma i många år som tvingade både mig och min syster att äta broccoli till varje måltid. Hon var noga med att påpeka att det var nyttigt. På vilket sätt det var nyttigt, vad det innehöll eller hur det påverkade kroppen nämndes aldrig, det visste hon nog inte själv. Att det var nyttigt var inte motivering nog för 5-åriga mig. Tvång var inte heller rätt metod för att inspirera mig till att äta nyttigt. Det är allt annat än lätt att vara förälder och jag är övertygad om att både föräldrar och vuxna som jobbar med barn bara vill barnen väl. Men vad är rätt väg att gå?

Hur får vi barnen intresserade och medvetna om sina kostvanor under balanserade former?

Jag tror  att en rätt väg att gå kan vara att öka förståelsen och kunskapen hos barnen. Att göra barnen delaktiga i matlagningen redan i tidig ålder och ge dom motivering till varför det är bra att äta vissa saker och minska ner på andra. Istället för att bara säga det är bra och det är dåligt.

I mitt jobb har jag vid ett flertal tillfällen träffat på vuxna människor, oftast med kraftig övervikt och dåliga hälsovärden som inte kan laga mat. Vi pratar ingen avancerad matlagning, utan baskunskaper. Aldrig kokat ägg, vet inte hur ett blomkålshuvud ser ut, kan inte koka potatis. Varje gång gör det lika ont i mig, hur lätt är det att leva hälsosamt om du bara ätit snabbmat och blivit serverad halvfabrikat hela ditt liv? Hur lätt är det för en vuxen människa som dragit med övervikt sen 2 års ålder att helt plötsligt ändra sina matvanor?

Vi behöver inte vara kostexperter och agera husmor för att bli en bra förälder, men jag tycker ändå att vi som föräldrar har ett ansvar att lära våra barn laga mat. Att ge våra barn näringsrik mat efter bästa och enskilda förmåga. Det är så förbannat viktigt, så vi får inte hoppa över den biten.

FÖRÄLDRAANSVAR – har du skaffat barn, ge ditt barn bästa möjliga chanser till ett hälsosamt liv, till att må bra. Till att kunna ta hand om sig själv.

Jag vet att det inte alltid är superlätt, men jag vet att det går. Vi får inte ge upp, hitta på ursäkter och föra över alla våra egna dåliga vanor på våra barn. Vi får inte alltid välja den enkla och lätta vägen, speciellt när det gäller våra barn. Då måste vi kämpa, göra om och göra rätt. Göra det bästa i varje situation. I den uppgiften ingår det även att ta hand om sig själv. Mår du bra, så blir du en bra förälder. Du kan inte bara säga, du måste visa också. Barn är smarta, dom kommer lista ut ifall du inte är ärlig, dom ser och känner av oftast mer än vad vi tror.

Jag är en ”rookie” när det gäller barnuppfostran och jag har en livslång utmaning framför mig. Det jag lärt mig dessa två år som förälder är att visionen om hur man ska vara som förälder och vad som är rätt och fel oftast hinner ändras och prioriteras om ett tusentals gånger under tidens gång. Verkligheten är inte lika lätt som visionen. Men jag är fast besluten om att inte ge upp, om att alltid kämpa och göra rätt val efter bästa möjliga förmåga. Vi måste komma ihåg att perfektion inte är målet. Perfektion är inte detsamma som välmående.

Vill dela med mig utav en artikel om kroppsideal och döttrar. Läs gärna oavsett om du är förälder eller inte.

 

Njut av det du stoppar i munnen, se till att det du stoppar i munnen gör mer nytta för dig än bara fyller på med tillfällig energi. Gör så många måltider som möjligt till ett trevlig socialt möte. Skippa det dåliga samvetet och kom ihåg att lära och testa nytt så länge du lever!

Glad midsommar!/Malin