Konditionsträning

Konditionsträning utomhus med Womens wellness gym

Variera din konditionsträning!

På Womens Wellness kan man variera sin träning hur mycket som helst – från spinning till Zumba och från Focus Force till barfotalöpning, för att inte tala om mina favoriter rodd och löpband.

Det jag särskilt gillar på Womens Wellness är att passen för det mesta är 30 minuter långa (det finns både kortare och längre pass förstås). I och med passet längd laddar jag fullt inför passet och därmed tar jag ut allt under halvtimmen. Dessutom kan jag, beroende på tid och ork och utbudet på gymmet, bygga på flera havtimmes pass efter varandra. På det sättet kan jag variera upplägget från gång till annan.

Fördelar med konditionsträning

Konditionsträning är tacksamt eftersom den ger utdelning rätt så fort. På några veckor efter regelbunden konditionsträning känner jag skillnad. Jag orkar längre och känner mig piggare tack vare att kroppens syreupptagningsförmåga förbättras. Även uthålligheten ökar allteftersom. Konditonsträning är bra för hjärtat, ämnesomsättningen, humöret och för viktminskningen. Eftersom jag kombinerar konditionsträning dessutom med regelbunden styrketräning har jag optimerat min träning.

Det finns väl inga nackdelar – eller?

Om man – som jag oftast är – är ivrig när man väl ska sätta igång, så finns risken att man går ut för hårt. Intensiva och för långa pass sliter hårt på den otränade kroppen. Förutom slitage ökar risken för att jag inte orkar hålla på med min träning efter den första förtjusningen lagt sig. En annan sak som jag lärt mig genom mina misstag är att uppvärmning före och nedvarvning efter passet är oerhört viktigt.

Min topp fem träna kondition inomhus-lista

Min topp fem träna kondition utomhus –lista

Wilma

  • Långpromenad – numera med hunden Wilma
  • Längdskidor
  • Utförsåkning
  • Långfärdsskridskor
  • Bastu och vinterbad – egentligen numero yksi, men det blir så sällan så därav plats fem

Vinterbad

Har kurerat mig under några veckor med citron och ingefära, varm c-vitaminrik havtornssaft och diverse andra huskurer. Nu tycker jag det får räcka med halsont. Nu vill jag träna hårt och ofta. Vi kanske ses på gymet!

 

Ha en bra träningvecka!

//Lea

2 år….

Det har gått ganska precis 2 år sedan jag började blogga

sedan Helena och Gunilla kom in på mitt jobb med en blombukett och meddelade mig att jag var vinnaren i deras utlottning. 2 år. Herregud, vart har dessa år tagit vägen?? Det beslutet av dem, att låta mig få chansen att vända mitt leverne och liv till det bättre, är jag evigt tacksam för! Jag hade aldrig kunnat vända skutan på egen hand, och det är jag fast övertygad om. Camilla har varit ett fantastiskt stort stöd för mig, med sitt glada och varma sätt. Hon har sett mig och mina behov precis som jag behövt dem. Hon har passat mig perfekt! Hon har fått mig att känna träningsvärk på de mest förvånande ställen och faktiskt ta i så att jag (nästan) svimmat*L* Bokstavligt talat…..

Jag är evigt tacksam att ha fått möjligheten att lära känna de fantastiska, inspirerande och entusiasmerande människor som jobbar på Womens Wellness gym i Uppsala. Alla härliga tjejer som svettas, skrattar och sliter tillsammans. Underbart!

Om ni tycker att det låter som ett avsked, så har ni  delvis rätt…. jag har tagit beslutet att lägga bloggen på is tillsvidare. Som jag sade till Fia och Helene när vi hade möte om bloggens varande eller icke varande, så ser mitt liv ganska lika ut vecka ut och vecka in och jag tror att det kanske är lite långtråkigt för er att läsa ungefär samma saker hela tiden. Därför har vi beslutat att pausa bloggandet för en tid för att eventuellt i framtiden kunna ta upp den om det skulle vara så att mitt liv/leverne ändras på endera sättet. Det skulle kunna vara att jag helt plötsligt skulle få för mig att delta i någon form av lopp som ”Tjurruset” (Då har för övrig Fia och Helene lovat att vara på plats och filma mig*L*) ”Tjejvättern” eller ”Ultravasan” He he he…skulle inte tro på den sista*L* Då skulle jag få gå i pension efter att ha (försökt) springa 9 mil….. Nej, det finns andra tävlingar/lopp som lockar mer än att springa i 9 mil…….

Jag hade tänkt lägga in några bilder som summerar mina två år på Womens Wellness, men jag visste inte vilken bild jag skulle välja, så jag slänger in ett gäng bilder här som jag tycker summerar dessa två år ganska bra!

Jag kommer naturligtvis att fortsätta träna…..så vi kommer att ses på gymmen!

Tack så länge för den här tiden och på återseende irl! (irl – in real life)*L*

20140104_08324720140130_19182020140225_20084920140813_09135720140813_09145820140820_08401120140130_20154220140329_16415020140906_082824PhotoGrid_1411935414763PhotoGrid_1411935700189PhotoGrid_1400613677916

Funderar på ett nytt träningsmål!

20140827_091107

Jag kan inte låta bli att undra….

hur jag skulle se ut med något mindre vaddering, så att säga…. *L* Jag känner ju att det finns muskler under det mjuka som är närmast under huden…… På vissa bilder kan man även förnimma (tycker jag) att det faktiskt finns viss muskulatur framarbetad. Det skulle vara lite kul om man kunde ”smälta bort” lite vaddering, låt säga över en natt?!? Nåja, drömma får man*L* Eller drömma….vad säger jag? Det kan ju såklart bli verklighet om jag bara kunde köpa mig lite karaktär…. Någon som vet vart man kan införskaffa sig detta?? Tillsvidare kämpar jag vidare på gymmet och i måndags var det meningen att köra ett pass. Det blev inte så. Lilleman i familjen har återgått till förskolan och som ett brev på posten, kommer även diverse baciller på besök. Inte på honom dock, han var vänlig nog att förpassa dem direkt vidare till sin mor, som har kill i halsen och hostar sedan i söndags…. det tog exakt 3 dagar innan basiluskerna hann hem till oss*L*  Träningsväskan fick dock följa med till jobbet i måndags, utifall att det skulle ske en helomvändning och bacillen skulle flytta ut innan lunch….det blev inte så….Nu är jag inte jättesjuk, och jag vill inte bli det heller, så träningen får lysa med sin frånvaro ett par dagar…. Träningsväskan står dock kvar på jobbet om utifall att….. Planen är att lunchpasset på fredag ska genomföras och detta på min gamle trotjänare, crosstrainern Varion. Jag testkörde den en liten stund förra veckan och den var lika jobbig som vanligt*L*

 

Camilla tycker att

det vore en bra idé för mig att anmäla mig till någon form av lopp framöver. För att ha ett nytt träningsmål. Hon har säkert rätt. Jag har dock inte förankrat denna idé i hjärnan ännu….. Hon föreslog Tjejvättern. Jag har inte cyklat (förutom på cyklarna på gymmet) på fler år. Jag ska absolut tänka på detta och överväga skavsår i rumpan, men jag lovar inget! Jag funderade lite på vad jag själv skulle vilja vara med på (om jag nu skulle anmäla mig till något) och det jag kom fram till var ”tjurruset” och ”läderloppet”. Det sistnämnda går av stapeln första helgen i juni i Tärnsjö, och är en lagtävling där man tävlar två och två. Det startar med dryga 2 mil på cykel i terräng (skog och grusväg), paddling av kanot 4 km och 1.2 mil löpning…. Låt säga att jag hittar någon som vill utföra detta med mig, så kommer det ändå inte att ske förrän om 1½ år (gissningsvis). Jag tror inte att jag skulle hinna träna upp mig till så bra form för att kunna genomföra detta i juni, men man vet ju aldrig*L* Någon måste ju komma sist också*L*

 

Ett tips från mig;

som inte har något som helst med träning att gör, utan mer med frukt. Vi har alltid frukt hemma, då både jag och vår son är förtjusta i det. Vad jag inte är särskilt förtjust i denna årstid, är bananflugor. Jädra otyg!! MEN! Nu har jag testat och kommit fram till att det bästa för att få bort dessa småkryp är; Häll lite äppelcidervinäger i ett glas (jag tog ett snapsglas). Spänn över plastfolie och stick små hål med en tandpetare i folien. Funkar fantastiskt bra! Mycket bättre än ättika/honung/diskmedel- varianten. Testa får ni se!

Som sagt, jag hoppas att hals och hostbasillen flyttat till på fredag så jag kan ta meg iväg på lunchpasset. I så fall ses vi där!

 

På återseende!

Semester!!

20140524_150555

Oh my god, vad jag har längtat

efter att få sitta vid poolen och läsa! Och att ha ork, tid och lust att ta tag i vårt hem….. för det behövs verkligen! ) Idag (måndag) kom jag äntligen iväg till gymmet en sväng. Hela förra vecka var jag förkyld, med halsont som kom och gick, så det blev ingen träning då, men idag kom jag äntligen iväg! Det blev löparbandet igen och olika intervallprogram. Jag hade tänkt promenera i rask takt enbart, men som vanligt när man bestämt sig för att ”ta det lite lugnare” så kan man inte det. Det är som att en extra växel sätter in när man tar på sig träningskläderna och vistas i lokalen. Det är helt enkelt väldigt svårt att växla ner med vilja.

 

Tips;

Jag ska härmed dela med mig av ett fantastiskt tips, så här i kjoltider! Som en del av er kanske känner igen, så kan det när man använder kjol, bli nästan som brännsår på insidan av låren. Gissningsvis pga att de gnider mot varandra och skapar friktion, vilket i sin tur ger värmeutslag som svider och gör ganska ont.(Till er som ev har ett glapp mellan låren så de inte gnider mot varandra när ni går; grattis) Här kommer det revolutionerande; För att slippa värmeutslag/brännsår, gnid in låren med deo-stick! Alltså det ”torra” sticket…inte den blöta rollern…. Det fungerar klockrent!! Jag har provat i några dagar nu och det har verkligen fungerat perfekt! Jag hade kjol på mig idag, och inte förrän jag satt i bilen efter några timmar på stan, tänkte jag på att det faktiskt inte kändes något brännaktigt*L* Hallelujah!! Nu finns det säker fler av er därute som redan visste om detta, men för er som är lika novisa som jag…räddningen har kommit! (en bonus är att man luktar gott lite överallt utifall något mot förmodan skulle hända….nu tänker jag brutet ben eller cykelvurpa eller liknande, såklart*L*)

 

Äntligen har det blivit riktigt bra fart i jordgubbslandet också, så där hänger Emil och jag varje dag och frossar! Maten i övrigt är ungefär som vanligt….ingen superork att äta toksunt, utan mer fokus på allmänt välmående och så kommer det antagligen att fortsätta under sommaren och sedan får vi se hur det känns när vardagen tar vid igen i mitten på augusti!

Om några dagar åker vi på semester till Estland, långt bort från ära och redlighet (läs mobil/internetuppkoppling), så det här är det sista inlägget inom de kommande veckorna, så jag önskar er härmed en trevlig sommar!

Ap-trött

20150415_101212

PT-pass med ”näradöden-upplevelse”

Nja, kanske inte riktigt, men inte heller så långt ifrån och det var denna maskin som gjorde att jag nästan kräktes i onsdags. Låt mig ta det från början; i tisdags blev det så att jag åt lunch väldigt sent på dagen, vilket gjorde så att jag inte kände mig särskilt hungrig när jag kom hem på kvällen, vilket i sin tur resulterade i att jag åt väldigt lite (typ lite yoghurt utan flingor/musli). Hipp som happ så blev det onsdag morgon, och jag klämde i mig lite mer frukost än jag brukar. Var väl hungrig sedan kvällen innan, antar jag. Därefter blev det direkt till gymmet och en kort pratstund med Camilla om vad som skulle ske på passet, hade förövrig önskat tips på övningar som är bra för att kunna förbättra löpningen.
Sedan var det dags att köra igång; med ett uppvärmningspass i roddmaskinen, närmare bestämt, jag skulle klara 1000 meter på 4.20 eftersom jag hade 4.30 senast jag rodde samma distans. Sagt och hjort, jag satte igång och ro…utav bara sjutton! Jag klarade det på 4.15, och det kändes bra. Motståndet stod på 8/10 så det var ganska saftigt motstånd…lite föööör saftigt skulle det visa sig. Min kropp klarade inte riktigt av att köra igång så hårt på en gång och gick i protest. Jag flåsade som en dragbälg och Camilla trodde att jag skulle svimma, men jag mådde mest konstigt.
Vi gick vidare med olika styrkeövningar så som benböj med balanshjälp av trx-banden och likadana benböj med trx:en men med ett upphopp när jag reste mig. En övning som vi också gjorde kallade Camilla ”superman”. Man står med ryggen mot fästet till trx:en och håller handtagen med böjda armar i axelhöjd. Sedan ska man kliva bak med ett ben i taget och skjuta ifrån med det bakre benet och dra upp det framför magen, fortfarande böjt (som första delen i can-can dansen om någon vet hur man gör den*L*?) 10 repetitioner på varje ben och sedan byte. Jag var tvungen att lägga mig på rygg med benen högt efter varje övning och det skrämde nog slag på Camilla, eftersom jag har lite hjärtproblematik. Jag bedyrade att jag inte skulle svimma, men mådde konstigt ett bra tag efter passet. Vad det beror på vet jag inte, men det kan tänkas att det har att göra med kombinationen mellan mat/vila dagarna innan. En sjujäkla träningsvärk i låren fick jag som bonus i alla fall*L*Jag jobbar som en galning nu. Det kanske också ha med det att göra?! Jag var i alla fall på Kungsgatan idag, tisdag, och körde lite olika intervaller på löparbandet och idag gick allt enligt planerna!

 

Midsommar

har det också varit sedan sist! en väldigt stillsam och trevlig tillställning på hemmaplan. Väldigt oplanerad och enkel och helt i min smak. Jag har som sagt den mest hektiska tiden på jobbet just nu, så att ha ork till att planera och styra upp saker och ting går fet-bort. Det är så skönt att säga nej*L* Eller att inte säga något alls. Att inte erbjuda sig att göra det ena eller det andra.
Jag måste skriva lite om en artikel jag läste för ett tag sedan och verkligen har tagit till mig. Den var skriven av en heltidsarbetande småbarnsmamma som hade kommit på att det var fantastiskt skönt att säga nej till massor av saker och därmed känna mindre stress i vardagen. Hennes tips till sina kollegor i samma sits, var att när det var dags för föräldramöten, brukade hon säga åt dem att sätta sig på händerna. Då undrade de naturligtvis varför? Jo, då tar det längre tid för dig att räcka upp handen och erbjuda din hjälp i olika saker och då hinner förmodligen någon annan ”duktig flicka” före, svarade hon. *L* Jag kan inte nog understryka hur stor poäng hon har*L*

 

På återseende!