2 år….

Det har gått ganska precis 2 år sedan jag började blogga

sedan Helena och Gunilla kom in på mitt jobb med en blombukett och meddelade mig att jag var vinnaren i deras utlottning. 2 år. Herregud, vart har dessa år tagit vägen?? Det beslutet av dem, att låta mig få chansen att vända mitt leverne och liv till det bättre, är jag evigt tacksam för! Jag hade aldrig kunnat vända skutan på egen hand, och det är jag fast övertygad om. Camilla har varit ett fantastiskt stort stöd för mig, med sitt glada och varma sätt. Hon har sett mig och mina behov precis som jag behövt dem. Hon har passat mig perfekt! Hon har fått mig att känna träningsvärk på de mest förvånande ställen och faktiskt ta i så att jag (nästan) svimmat*L* Bokstavligt talat…..

Jag är evigt tacksam att ha fått möjligheten att lära känna de fantastiska, inspirerande och entusiasmerande människor som jobbar på Womens Wellness gym i Uppsala. Alla härliga tjejer som svettas, skrattar och sliter tillsammans. Underbart!

Om ni tycker att det låter som ett avsked, så har ni  delvis rätt…. jag har tagit beslutet att lägga bloggen på is tillsvidare. Som jag sade till Fia och Helene när vi hade möte om bloggens varande eller icke varande, så ser mitt liv ganska lika ut vecka ut och vecka in och jag tror att det kanske är lite långtråkigt för er att läsa ungefär samma saker hela tiden. Därför har vi beslutat att pausa bloggandet för en tid för att eventuellt i framtiden kunna ta upp den om det skulle vara så att mitt liv/leverne ändras på endera sättet. Det skulle kunna vara att jag helt plötsligt skulle få för mig att delta i någon form av lopp som ”Tjurruset” (Då har för övrig Fia och Helene lovat att vara på plats och filma mig*L*) ”Tjejvättern” eller ”Ultravasan” He he he…skulle inte tro på den sista*L* Då skulle jag få gå i pension efter att ha (försökt) springa 9 mil….. Nej, det finns andra tävlingar/lopp som lockar mer än att springa i 9 mil…….

Jag hade tänkt lägga in några bilder som summerar mina två år på Womens Wellness, men jag visste inte vilken bild jag skulle välja, så jag slänger in ett gäng bilder här som jag tycker summerar dessa två år ganska bra!

Jag kommer naturligtvis att fortsätta träna…..så vi kommer att ses på gymmen!

Tack så länge för den här tiden och på återseende irl! (irl – in real life)*L*

20140104_08324720140130_19182020140225_20084920140813_09135720140813_09145820140820_08401120140130_20154220140329_16415020140906_082824PhotoGrid_1411935414763PhotoGrid_1411935700189PhotoGrid_1400613677916

Jag blev av med mina eksem!

Ofta hör man om personer som gör omläggningar i sin livsstil på olika vis och får bra resultat. Idag vill jag dela med mig av en av mina kollegor, Gunillas, historia om hur hon la om sin kost och fick riktigt bra resultat bland annat på sina ihållande eksem. /Malin

Gunilla skriver så här;

Äntligen har värmen kommit, det bästa av allt är att jag nu kan ta på mig linnen och shorts utan att skämmas för mina livslånga, saviga och kliande eksem!  Dessutom behöver jag inte heller smörja på massor av kortison som inte heller är så bra vid solljus. 🙂

Jag kan berätta att jag har provat det mesta, jag har varit hos specialister i hela mitt liv (är 56år idag). Jag har fått olika kostråd, kortisonsalvor, fastaperioder. Som liten fick jag även ligga i kalibad (det är en lila vätska som är uttorkande, antibakteriell samt klådstillande), därefter fick jag kroppen inlindad i bandage- blev jag symtomfri? Svar nej.

Gluten- och mjölkprotein

Detta år, den 16 februari närmare bestämt, testade jag att ta bort allt gluten i min kost. Efter bara några veckor kände jag att kliandet klingade av en del, och efter det har det successivt blivit bättre och bättre.

Den 11 maj tog jag även bort allt mjölkprotein och DÅ hände det saker! Huden blev fetare, min torra hud var som bortblåst! Jag behöver inte längre smörja ihjäl mig med otaliga krämer för att hålla huden mjuk!

Nu vet jag inte om det är både gluten och mjölk, eller bara det ena eller det andra, men nu när jag har kommit in i rutinen att äta på detta sätt så känner jag att jag inte vill testa att lägga till något av dem, inte ännu i alla fall.

 

Jag trodde att det skulle vara omöjligt att inte få äta bröd och pasta, och inte heller Bregott (som ju är så himla gott), men icke! Jag är hellre fri från kliande, saviga och blödande eksem som till och med gjorde att jag fick byta lakanen ofta!

Här kommer en för- och efterbild på min vad:

 

förebild vaden efter bild vaden

Före                                                                       Efter

 

Jag vill dela med mig till alla där ute som kanske har liknande problem, det har inte alls varit jobbigt eller svårt! Mitt tips på vägen är att tänka att förändringen av kosten kanske inte är för evigt, utan starta med en testperiod. Om du sedan känner att du mår mycket bättre så kommer det inte vara jobbigt längre, då är det värt det! Dessutom kommer du att ha fått en ny receptbank att använda dig av, och kosten kommer att bli en del av din vardag successivt. Vi är ju rutinmänniskor som oftast vill göra det enkelt för oss 😉

Jag har lärt mig av bra recept, jag googlar så fort jag är osäker och hittar alltid underbara tips, jag har nu även lärt mig vad jag ska handla utan att det är så omständigt som det var i början (t.o.m. min man har nu lärt sig vilka hyllor han ska titta i :-). Jag känner mig så otroligt mycket finare i huden, dock är inte allt helt borta ännu, men den som lever får se!

 

Här kommer ett tips på ett recept som jag gillar, jag gjorde denna underbara gluten- och mjölkfria tårtan till midsommar och gästerna tyckte att den var spännande och mumsig, icke att förglömma att vi ju äter med våra ögon också!

midsommartårta

Receptet fick jag från bloggen Nillas Kitchen, du hittar receptet här.

 

 

LYCKA TILL DÄRUTE!

kram från Gunilla

 

 

Anna Tennemars resa

033034

Mitt livs resa

”Idag ringde Helena från Womens Wellness, ett gym i Uppsala, och berättade att jag var en av fem finalister i deras efterlysning. Hurra! Hjälp! Hurra! Jag blev lite chockad, samtidigt som det stod helt klart för mig att jag verkligen behöver/ska ändra min livsstil. Om jag blev utvald av flera hundra sökande, betyder det ju att jag är en av fem som verkligen behöver ta tag i mitt liv! Reality-check!

Åh, vad jag hoppas att få göra den här resan med hjälp och stöd av utbildade människor!

Jag har funderat över vad ”mitt livs resa” egentligen betyder… I mitt fall betyder det just de orden som står. Mitt LIVS resa. För det handlar om resten av mitt liv och hur jag väljer att leva det. Just nu kan jag inte leva på sättet som jag vill, utan tvingas dagligen välja bort saker som jag inte kan/orkar pga min vikt och min dåliga kondition. Jag vill kunna leka med min son på hans villkor. Jag vill kunna släppa oron över mitt höga blodtryck, risk för diabetes och risken för hjärt/kärlsjukdomar. Målet med denna resa är att slippa släpa på en massa dövikt, dvs allt som står här ovan samt en massa i rena kilon.

Jag fyller 40 om ett och ett halvt år och jag skulle vilja vara i mitt livs form då och sedan fortsätta vara det till mitt liv är över, förhoppningsvis långt fram i tiden och då av helt vanliga orsaker ex ålder. (jag vill också komma i jeansklänningen som är tre storlekar för liten, men det är inte huvudmålet, men en ganska trevlig bieffekt).

Det känns spännande, roligt, förväntansfullt och lite läskigt om jag ska vara helt ärlig. Det är NU  det gäller…inte ”på måndag, efter helgen eller semestern”…..NU.

Jag är redo. Jag är resklar. Väskan är packad och destinationen är bestämd. Jag-är-resklar!

Nu kan jag bara hålla tummarna och hoppas på att få resa tillsammans med er!”

Detta är mitt första brev till Womens Wellness medan jag fortfarande var en av finalisterna. Jag kan med ett leende på läpparna se att jag uppnått de flesta av mina önskningar. Extra roligt är att jag nämnde klänningen! Japp, det är den på bilden*L* Mindes inte att jag hade den med i brevet*L*

Jag hade aldrig bloggat innan jag började med det här. Jag har knappt läst någon blogg. Jag har dock alltid haft lätt för det skrivna språket och bestämde mig på en gång för att alltid vara ärlig i det jag skriver. Av de få bloggar jag läst, är det dem som känns ärliga och äkta som jag gillat, så därför har mina inlägg kanske svajat en del mellan att vara glada och ibland lite nere. För det är så livet ser ut för de allra flesta. Mest bra dagar men också sämre dagar och jag har aldrig försökt skriva i en sinnesstämning som jag inte är i, utan skriva utifrån det som jag känner just då. För mig hade det inte funkat annars.

 

20140927_07184220140927_071851

20140927_072700

Året till ända

Mitt första år på Womens Wellness är till ända. Onsdagen den 7/10-13 gjorde jag mitt första pass med Camilla. Det senaste året har jag efter bästa förmåga, tränat på gym 131 gånger, samt joggat utomhus ca 20-25 gånger. Det betyder att jag gjort drygt 150 pass på ett år. Nöjd! Såklart är jag också extra nöjd med att ha suttit i jägarsits i 5 minuter och 8 sekunder! När jag fyller 40 (i mars) ska jag sitta i 7 minuter (gärna 8)*L*

Med bästa förmåga menar jag att jag fortfarande är en helt vanlig människa, med ett helt vanligt liv. Helstidsjobb, barn, sambo och hus. Jag har varit sjuk ett antal dagar (barn i förskoleåldern) och skadad i tån (minns ni rutch-kanan på Leos?) men ändå har jag lyckats genomföra alla dessa pass! Det är min fulla övertygelse att det här med att träna med PT är nyckeln i att lyckas. Jag hade (lätt) slutat träna minst 10 gånger under det senaste året om jag inte visste att Camilla (och Womens Wellness) förväntade sig att jag skulle träna. Jag hade ju hela tiden det här året som mål (i första skedet) och människor omkring mig ville att jag skulle leverera. På ett sätt kändes det ganska tungt ibland, att ”måste” träna. Men med tiden så har längtan till att få röra på kroppen tagit överhanden och jag längtar efter att få köra slut på mig mellan varven. Ett exempel var idag, faktiskt. Jag drog på mig joggningkläderna och stack iväg till el-ljusspåret. När jag började springa kändes det nästan som att benen ville springa fortare än hjärnan. Jag vet att det låter knäppt, men jag tänkte att jag skulle jogga lite lätt i början, för att orka springa lite längre, men benen lydde inte och jag fann mig i ett tempo som jag inte haft tidigare. Och det gick bra.Visst, det var jobbigt och på slutet saktade jag ner, men känslan av att kroppen ville mer än hjärnan var grymt häftig! 6 km blev det*L* Kan ha att göra med att jag sprungit intervaller på löpbandet några gånger nu och jag kan med glädje meddela er att jag numer värmer upp på level 7 och klarar att genomföra level 8!

Mina hälsomål

Ett av mina hälsomål var ju att kunna minska på blodtrycksmedicinen, eller helst ta bort den helt. Nu verkar det som att jag är ett mysterium för läkarkåren. Trycket ger inte med sig, så jag får dras med mediciner tillsvidare. Vissa bieffekter är det ju också på dessa medikamenter, så jag har fått jobba lite i uppförsbacke, kan man säga. En av medicinerna sänker hjärtrytmen, vilket betyder att jag har svårt att komma upp i maxpuls. Trots det har jag ändå kunnat leverera så pass bra som jag har. En annan liten detalj som alltid finns med mig är min pacemaker. Jag har ett hjärtfel som innebär att mitt hjärta ibland behöver lite hjälp att slå och då går pacemakern in och hjälper till. Den är inställd på att gå igång när min hjärtrytm går under 50 slag/minut. Det hela blir lite komplicerat eftersom blodtrycksmedicinerna gör att hjärtat slår långsammare…… Jag är en levande gåta*L* Skämt åsido, det går alldeles utmärkt att träna med en pacemaker!

Ett annat mål var att kunna leka med Emil på hans villkor. Det kan jag nu. Vi sparkar fotboll, jagar varandra, går i skogen och sitter på golvet och kör med bilar. Och det är inte särskilt svårt att resa mig upp*L*

Framtiden

ser jag ljust på! Jag kommer att fortsätta träna, måndag, onsdag och fredag. Och gärna ett pass på helgen. Jag kommer att fortsätta som jag gjort den senaste tiden; varva in mer styrketräning, då jag verkligen gillar vad det gör med min kropp. Jag gillar att känna (och se) att jag blir starkare. Jag kommer att försöka få in ett konditionspass (förutom den kondition jag tränar innan styrketräningen varje pass) en gång i veckan. Jag ser ljust på framtiden och jag kommer såklart att stanna på Womens Wellness!

Jag är djupt tacksam gentemot Helena och Camilla  och alla andra inblandade i mitt livs resa. Ni har stöttat, peppat och lyft mig framåt och utan er alla skulle jag fortfarande inte kunna knäppa min jeansklänning!

Ni, kära läsare, kommer också att få ta del av min fortsatta strävan mot 8 minuter*L* Jag kommer att en gång (ibland fler) i veckan skriva om hur allt fortlöper. Jag hoppas ni åker med mig på min (vår) resterande resa! Välkomna ombord!

På återseende!

Fem minuter och åtta sekunder

PhotoGrid_1411934434211PhotoGrid_1411934841905PhotoGrid_1411934894308

Resultat – ett år senare

Ja, idag blir det ett lite kortare inlägg med faktiska resultat av mitt år på Womens Wellness gym i Uppsala. Som ni ser på bilderna så har det hänt en del. Jag är inte färdig, men på väldigt god väg! Namnet på inlägget, 5 minuter och 8 sekunder, kommer sig av att idag satt jag i jägarsits (ryggen mot en vägg och sjunk ner så benen har 90 graders vinkel. Det ska se ut som man sitter på en stol som inte finns) i just 5 minuter och 8 sekunder! Det är skitlänge! För exakt ett år sedan satt jag i 1 minut och 45 sekunder. Men hallå! 5 minuter och 8 sekunder!! De andra övningarna jag gjorde för ett år sedan är armhävningar på knäna. Då gjorde jag 17 st. Idag gjorde jag 33…….. Plankan orkade jag, för ett år sedan, stå i 1 minut och 30 sekunder. Idag orkade jag i 2 minuter och 30 sekunder.

Klänningen

Med stort K, köpte jag för ca 3 år sedan. Det är en jeansklänning, liknande en som min kompis har och jag tycker den är sååå snygg! För tre år sedan hittade jag den på Lindex och jag köpte den trots att jag inte kunde knäppa den (jag veeeeet….. idiotiskt, men jag tänkte hela tiden att jag skull kunna använde den någon gång…..kanske….) hursomhelst, så köpte jag den och hängde in den i garderoben. Där har den hängt sedan dess, med några få undantag av att jag tagit ut den och provet knäppa den, men glipan på magen har alltjämt varit nästan en decimeter bred. Alltså, det har saknats en decimeter tyg i klänningen*L*. Nåja; Den sitter lite för tight, men vad fasen; jag kan ju knäppa den!

 

Anna Tennemar bloggar för Womens Wellness i Uppsala - visar här "efter" bild

Äh, jag slänger in en lite egoboost till, varsågoda;

PhotoGrid_1411935883853

Som sagt, en längre sammanställning av mitt år på WW kommer snarast. ´Klockan är nu 21.13 och jag orkar inte skriva ett så långt inlägg när jag kommer hem på onsdagarna, så det kommer inom den närmaste tiden!

(Just ja, jag hade inte behövt oroa mig för vågen…..den visade på samma som sist*L* -10 kilo……Nöjd!)

På återseende!